Vi har sällskap. I skuggorna, från andra sidan trottoaren, följer Mefistofeles ständigt människans rörelser. Men det är i kriserna som vi bjuder in honom att slå följe.
Mira Bartovs uppsättning av ”Faust” på Folkoperan är en studie i desperation. För det är när Faust står på gränsen till självmordet som han lockar fram ondskans representant. Och det är när Valentin ser sin förlorade syster Marguerite, som han just begår den mest desperata av alla handlingar. Precis som Mefistofeles har förutsagt.
”Faust” är en gripande kärlekshistoria klädd i underbar musik där de älskande, Faust och Marguerite, slits isär av Fausts pakt med djävulen. Johan Schinkler är imponerande som den lede, han spelar fram en självsäker ondska och njuter helhjärtat av att kunna snärja och plåga människorna.
Charlotta Larsson gestaltar kraftfullt Marguerite som genomgår helveteskval för att orka stå fri från Mefistofeles inflytande. Hon visar hur människan kan gå starkare ur ett nederlag och hon vägrar låta sin förtvivlan locka fram hopplösheten. Marguerites slutaria är särskilt drabbande, för att inte säga uppfordrande.
